Segersträcket 1995
Av Christian Cederroth

Långt innan någon midsommarstång kunde skönjas över horisonten, syntes höstens första fågelsträck bölja fram över det sommarblå, lugna vattnet utanför Segerstad fyr. Sträcket fortsatte oförtrutet sommar och höst igenom och fortsatte med oförminskad styrka när räkningarna tvangs avbrytas en dryg vecka in i december. Alkor och alfåglar svirrade då över ett rytande grågrönt hav, fjärran från juni månads frid, endast störd av busvisslande svartsnäppor.

Bevakning

Resultatet av räkningarna är främst beroende av två faktorer, nämligen bevakningen och vindriktningen. Den förra kan benämnas oregelbunden: en hel del luckor finns under sommaren och kring skiftet augusti/september saknas bevakning helt under en månads tid. Å andra sidan var bevakningen i oktober och första veckan i november så gott som heltäckande. Mitten av november blev utan bevakning, medan tre veckor kring skiftet november/december fick full bevakning, något som tyvärr hört till ovanligheterna under dessa sträckräkningars nu elvaåriga historia. Hur många dagar som bevakning bedrivits är omöjligt att säga, då undertecknad bor på lokalen och sålunda registrerar allt som flyger förbi, men noteringar finns från 76 dagar. Vissa dåliga dagar kanske bara några enstaka fåglar noterats, medan andra — under säsongen tyvärr sällsynta — dagar med ost- eller sydostvind naturligtvis bevakats från strax före gryning till en stund efter skymning.

Den för sträcket helt avgörande faktorn, vindriktningen, var som ovan antytts allt annat än fördelaktig. Under i stort sett hela oktober pendlade vindriktningen runt VSV, eller så var det kav lugnt vilket är ovanligt. Först framåt skiftet november/december drog den undergörande ostvinden i, vilket direkt avspeglade sig i ett härligt sträck.

Resultat

Totalt inräknades ca 309 513 fåglar av 119 arter, en efter rådande vindförhållanden god summa.
Rättelse: I fjolårets rapport, som för övrigt saknar namn, (Breife & Cederroth 1995) uppgavs en felaktig totalsumma av antalet sträckande fåglar vid Segerstad fyr 1994; rätt summa är (ca) 375 591 individer. Därmed har under 11 av de senaste 13 åren (1988-89 genomfördes inga räkningar) ca 3 214 705 sydsträckande fåglar fått sig en blick någonstans längs Ölands sydöstra kust. Den tremiljonte fågeln har alltså inräknats under året, vilken det nu kan ha varit!

Artvisa kommentarer

Lommar och doppingar

Ett av de få rekord som slogs denna "sydvästvinds-höst" rör smålom. Totalt 2228 ex räknades in, vilket är mer än dubbelt så många som tidigare gällande maxnotering (1021 ex 1993). Det tidigare årssumme- rekordet slogs dessutom av bästa dagen allena: den 28:e november passerade nämligen hela 1257 smålommar, tillika ett Svenskt rekord! Detta får tillskrivas den goda bevakningen i november-december i samband med ostvindar. Jag tror dock ingalunda att detta var något onormalt uppträdande, utan snarare ett regelbundet sträck som tidigare inte uppmärksammats. Tidigare år har jag själv nämligen vid upprepade tillfällen haft goda sträcksummor av smålom denna årstid, såväl på Öland som vid Kullen i Skåne.
Antalet storlommar, 132, är däremot det näst lägsta som någonsin publicerats. Detta har sin naturliga förklaring i den nära månadslånga luckan i bevakning under storlommens sträcktopp i augusti/september.

Efter att de tyngre lommarna under 1994 helt saknats kom denna senhöst plåster på såren: 3 vitnäbbade islommar är rekord för räkningarna. Av dessa gick en i full sommardräkt i oktober medan övriga två kom som "bonus" kring smålomstoppen. Notabelt är att de gick betydligt närmare land än sina kusiner. Tacknämligt!
Utöver dessa noterades 139 obestämda lommar, dvs 6%, vilket är en extremt låg andel. Fåglarna går vid Segerstad fyr emellertid närmre än vid andra Öländska lokaler, stora framsteg har gjorts vad gäller fältbestämning av lommar och sikten har under de stora sträckdagarna varit tillfredsställande, varför jag hoppas slippa skämmas för denna summa.
Antalet doppingar var ovanligt lågt.

Svanar och gäss

Bland svanarna noteras ett rekord, nämligen 108 knölsvanar, något som får tillskrivas den goda bevakningen mot säsongens slut. Sträck av knölsvan observeras sällan så här långt söderut.
Prutgässen uppträdde efter fjolårets magra resultat rekordartat: 44 518 ex slår gällande rekord från 1993 (41 444 ex). Detta trots att ingen topp noterades i september. Lejonparten räknades in under den makalösa prutgåsdagen den 14:e oktober; läs vidare i Calidris nr. ??? (Amcoff 1996).
35 600 vitkindade gäss kan också nämnas som en god årssumma; extrem jämfört med 80-talet, men normalhög för senare år (se fig. 1). Att antalet observerade vitkindade gäss har ökat är givetvis obestridligt. Frågan är däremot om ökningen är reell (till följd av ett ökat antal fåglar) eller skenbar till följd av ökade kunskaper hos oss observatörer att förutse en toppdag. Exempelvis passerade hela 63% av årets vitkindade gäss under toppdagen 14:e oktober och 80% under de fem bästa dagarna sammantaget. Om dessa 5 dagar missats skulle årets summa istället landat på knappa 7 000 individer, mer i linje med 80-talets mer moderata siffror. Det kan naturligtvis inte uteslutas att en reell ökning föreligger, något som fortsatt bevakning under kontinuitet kan ge svar på.

Årssummor av sträckande vitkindade gäss under sträckräkningarna längs sydöstra Öland 1984-1995:

Års siffror för vitkindade gäss

Simänder

Ett ytterst magert år, tack vare uteblivna ostvindar och obefintlig bevakning i september.

Dykänder

Brunand är en sällan sedd art i sträcksammanhang, varför årets 184 ex sånär räckte till en rekordnotering; 1991 inräknades 190 st, men då ingick en ren flock om 99 individer. Arten är förvånansvärt svårupptäckt då den passerar i bergandsflockar på lite håll och kanske kan fler ertappas i flockarna framgent. Årets brunänder noterades i låga antal oktober igenom.
Bergand och vigg passerade i förväntade mängder, liksom ejdern. Av den senare sågs (ca!) 167 122 ex; en god men fullt normal summa. Bland dessa sågs en 3K-hane praktejder passera på bra håll den 24:e oktober. Arten är förvånansvärt fåtalig längs denna kust; gudarna skall veta att det kollas!
Sjöorrens låga summa hänger samman med septemberbevakningen, då merparten skall passera. Något märklig ter sig däremot den något låga summan av alfågel, en art som "borde" setts i större antal denna höst med intensifierad bevakning i november-december. Vindarna var ju goda mot slutet av räkningarna; måhända var det inte tillräckligt kallt? Parentetiskt kan nämnas den med ölandsmått mätt ytterst goda summan av storskrake, hela 160 ex, vilken möjliggjordes tack vare bevakningen i november-december. 1994 tangerades ju den "omöjliga" summan 166 ex från Ottenbys klassiska räkningar från 1949; en "Bob Beaman-siffra" för en ölänning, men en avmätt gäspning för vilken inlandsskådare som helst!

Rovfåglar

Under denna rubrik förtjänar hela 8 sträckande havsörnar ett omnämnande, liksom den från havet insträckande unga kungsörn som, liksom många andra arter vid Segerstad, siktade slaviskt mot fyren och nära nog rammade densamma; endast några meter ifrån sitt "mål" gjorde örnen en tvär gir och fortsatte sin färd! Som kuriosa kan nämnas att en identisk scen bevittnades på samma plats under tidigt 80-tal (Urban Olsson, muntl.).
Även 2 pilgrimsfalkar bokfördes som sträckare.

Trana

På uppdrag av P-O Swanberg bokfördes sträcket av denna art ytterligt noggrant. Resultatet blev emellertid magert: endast 470 tranor kunde bokföras som sträckande. Stora tranflockar drar av och an i trakten och svårigheter att skilja lokal förflyttning från rent sträck föreligger. De flesta sträckarna sågs under förmiddagarna komma in från NO, förslagsvis efter att med västvindarna ha drivit ut över havet någonstans längre norrut.

Vadare

Inga större mängder noterades, då sommarbevakningen var fragmentarisk. En smalnäbbad simsnäppa och en obestämd tundrapipare — med största sannolikhet sibirisk tack vare läte och fotprojektion — förtjänar dock att omnämnas. Den senare kom sträckande, tog ett varv över fyrträdgården och fortsatte sedan sin färd i hög fart: en stadig hona pilgrimsfalk hade nämligen sett ut samma sträckrutt!

Labbar

Tja, vad finns att säga? En enda bredstjärtad labb och 3 vanliga labbar visar att labbarnas uppträdande är såväl cykliskt som vindberoende. Denna höst var en labbmässig nitlott.

Måsar och trutar

Desto mer spännande var det under denna rubrik!
Helt nytt för i år var de 4 gulfotade trutar som sträckte, de första sträckarna någonsin vid en svensk lokal. Samtliga kom sträckande från norr, rastade några minuter på revet utanför, för att sedan fortsätta färden med ett nytt trutgäng, varför ingående dräktstudier medgavs. Två av fåglarna uppvisade karaktärer för formen cachinnans (möjligen barabensis) och var sålunda av sydostligt ursprung. De benämns här för enkelhets skull "Kaspisk trut", för att underlätta framtida jämförelser. Klart var att fåglarna inte var av michahellis- (eller atlantis-) ras. Övriga två bokfördes som "obestämd gulfotad trut". Utöver dessa sågs ytterligare 9 gulfotade trutar rasta, att jämföras med endast en anträffad på Öland tidigare.
Överraskning nummer två var de ryska fiskmåsar av rasen heinei — här för enkelhets skull kallade "taigamåsar", för att underlätta framtida jämförelser — som sträckte i november-december. Fem ex. inräknades, men flera sågs i området. Utförligare beskrivning kommer i Vår Fågelvärld och/eller Ornis Svecica så småningom.
Dvärgmåsen stod även i år för ett "rekord": av fjolårets ofattbara 4523 sträckare syntes inte mycket; endast 6(!) ex. noterades vilket kan bli ett "svårslaget" bottenrekord! Detta får helt lastas vindarna, liksom det faktum att ingen tretåig mås syntes. En ung vittrut förgyllde dock kusten en morgon i början av november. Inte många har haft förmånen att få se "Borgmästaren" på sträck, men trägen vinner och detta var den femte under räkningarnas historia.

Att notera: De gulfotade trutarna är godkända av Raritetskommittén som "Gråtrut av någondera av raserna michahellis eller cachinnans". Fiskmåsarna är ej granskade av Raritetskommittén och kommer inte heller att granskas förrän kunskap om bestämning publicerats
. Ovanstående klassificeringar är helt och hållet mina egna spekulationer, måhända anteciperande, måhända felaktiga.

Tärnor

Några 8 arter på sträck som i fjol sågs icke, men ett rekord noterades; nämligen 21 småtärnor. Totalsumman för räkningarna låg fram till 1995 på 51 exemplar, varför årets summa måste anses mycket god. Förklaringen kan nog sökas i det faktum att lejonparten passerade under de bevakade dagarna i juli-augusti, en tid då bevakningen tidigare varit bristfällig. Notera dock den obefintliga septemberbevakningen, här kanske finns mer att hämta.

Alkor

Bland alkorna finner vi höstens clou, nämligen den spetsbergsgrissla som den 8:e december kom sträckande med tre sillgrisslor. Fåglarna landade strax SO om fyren och dök i de höga vågorna under närmare en timmes tid. Möjligen "hakade de på" ett gäng tordmular söderut, men flocken sågs hur som helst inte senare.
Detta var det andra ölandsfyndet, det sjätte östersjöfyndet och det 23:e för landet. Spetsbergsgrisslor häckar i miljontal i nordost, t.ex. på Novaja Zemlja och Franz Josefs land. Dessa fåglar övervintrar i packisbältet i Barents hav och västerut till Nordnorge (Cramp m.fl. 1989). Att dessa fåglar kan förflyga sig söderut till Östersjön kanske t.o.m. är minst lika sannolikt som att någon förflyger sig till Västkusten. Bl.a. flera inlandsfynd från Norrland vittnar om detta. Håll ögonen öppna!

Övriga arter

Den låga septemberbevakningen medförde att fjolårets brutala summa på 70 000 svalor varav 30 000 backsvalor knappast upprepades; antalet orkade inte ens över hundra och backsvalan uteblev helt från protokollet.
Bättre bevänt var det med lärkorna: ett rekordartat antal trädlärkor, 82 ex., inräknades.

Totalsummor för höststräcket vid Segerstad fyr 1995:

Smålom 2228
Storlom 132
Ob. lom 139
Vitnäbbad islom 3
Ob. islom 1
Gråhakedopping 37
Skäggdopping 44
Svarthakedopping 2
Storskarv 331
Häger 35
Knölsvan 108
Sångsvan 56
Mindre sångsvan 302
Sädgås 49
Bläsgås 659
Grågås 122
Kanadagås 13
Vitkindad gås 35600
Prutgås 44518
Gravand 568
Bläsand 11422
Snatterand 15
Kricka 826
Gräsand 676
Stjärtand 843
Skedand 219
Brunand 184
Vigg 743
Bergand 2436
Vigg eller bergand 45
Ejder 167122
Praktejder 1
Alfågel 7471
Sjöorre 6754
Svärta 533
Knipa 406
Salskrake 4
Småskrake 3650
Storskrake 160
Fiskgjuse 2
Havsörn 8
Brun kärrhök 2
Blå kärrhök 7
Duvhök 3
Sparvhök 75
Ormvråk 56
Fjällvråk 273
Kungsörn 1
Tornfalk 2
Pilgrimsfalk 2
Trana 470
Strandskata 497
Skärfläcka 25
Tofsvipa 3
Ljungpipare 190
Ob. sibirisk tundrapipare 1
Kustpipare 86
Större strandpipare 135
Mindre strandpipare 2
Myrspov 14
Småspov 49
Storspov 134
Svartsnäppa 26
Rödbena 24
Gluttsnäppa 24
Skogssnäppa
Grönbena 48
Drillsnäppa 42
Roskarl 6
Smalnäbbad simsnäppa 1
Enkelbeckasin 19
Kustsnäppa 34
Sandlöpare 1
Småsnäppa 22
Skärsnäppa 2
Kärrsnäppa 2513
Spovsnäppa 16
Brushane 133
Bredstjärtad labb 1
Labb 3
Dvärgmås 6
Skrattmås 2541
Fiskmås 2709
Taigamås 5
Gråtrut 6172
Kaspisk trut 2
Ob. Gulfotad trut 2
Silltrut 24
Havstrut 249
Vittrut 1
Svarttärna 11
Skräntärna 1
Fisktärna 110
Silvertärna 145
Fisk eller silvertärna 12
Småtärna 21
Kentsk tärna 29
Tordmule 57
Spetsbergsgrissla 1
Sillgrissla 45
"Sillmule" 28
Tobisgrissla 42
Skogsduva 1
Hornuggla 1
Jorduggla 1
Trädlärka 82
Sånglärka 464
Berglärka 6
Ladusvala 26
Hussvala 58
Gulärla 20
Sädesärla 2405
Stor piplärka 1
Ängspiplärka 71
Rödstrupig piplärka 2
Järnsparv 1
Sävsparv 3
Snösparv 276
Grönsiska 10
Steglits 25
Gråsiska 3
Vinterhämpling 116
Hämpling 26
Stare 288
Råka 4
Kråka 1
Summa 119 arter 309 513 indiv.

Litteratur

Breife, B. och Knutsson, T., 1984. Fågelsträcket vid Segerstad fyr hösten 1983. Calidris 1/1984, 3-20.
Breife, B., 1985. Sjöfågelsträcket vid Triberga läge hösten 1984. Calidris 2/1985, 69-79.
Breife, B., 1986. Sjöfågelsträcket vid Triberga läge hösten 1985. Calidris 2/1986, 55-65.
Breife, B., 1987. Sjöfågelsträcket på sydöstra Öland hösten 1986. Calidris 1/1987, 27-37.
Breife, B., 1988. Sjöfågelsträcket på sydöstra Öland hösten 1987. Calidris 2/1988, 75-83.
Breife, B., 1990. Simultana räkningar av sträckande sjöfåglar vid Ölands och Gotlands kuster. Calidris 4/1990, 167-172.
Breife, B., 1991. Noteringar från sjöfågelsträcket hösten 1990. Calidris 2/1991, 71-73.
Breife, B., 1992. Noteringar från sjöfågelsträcket hösten 1991. Calidris 2/1992, 68-70.
Breife, B., 1993. Noteringar från sjöfågelsträcket hösten 1992. Calidris 1/1993, 22-25.
Breife, B., 1994. Sjöfågelsträcket hösten 1993 — en rad magnifika upplevelser. Calidris 1/1994, 6-11.
Breife, B. och Cederroth, C, 1995. (Titellöst!) Calidris 2/1995, 42-46.
Cederroth, C, 1996. Sällsynta fåglar i Sverige 1995 -- rapport från SOF:s raritetskommitté. Fågelåret 19945 Vår Fågelvärld Supplement nr 22, 1996.
Cramp m.fl. 1989. Birds of The Western Palearctic vol. LENNART? alkdelen???