Av
Christian Cederroth
Långt innan någon midsommarstång kunde skönjas över horisonten, syntes
höstens första fågelsträck bölja fram över det sommarblå, lugna vattnet
utanför Segerstad fyr. Sträcket fortsatte oförtrutet sommar och höst igenom
och fortsatte med oförminskad styrka när räkningarna tvangs avbrytas en
dryg vecka in i december. Alkor och alfåglar svirrade då över ett rytande
grågrönt hav, fjärran från juni månads frid, endast störd av busvisslande
svartsnäppor.
Bevakning
Resultatet av räkningarna
är främst beroende av två faktorer, nämligen bevakningen och vindriktningen.
Den förra kan benämnas oregelbunden: en hel del luckor finns under sommaren
och kring skiftet augusti/september saknas bevakning helt under en månads
tid. Å andra sidan var bevakningen i oktober och första veckan i november
så gott som heltäckande. Mitten av november blev utan bevakning, medan
tre veckor kring skiftet november/december fick full bevakning, något
som tyvärr hört till ovanligheterna under dessa sträckräkningars nu elvaåriga
historia. Hur många dagar som bevakning bedrivits är omöjligt att säga,
då undertecknad bor på lokalen och sålunda registrerar allt som flyger
förbi, men noteringar finns från 76 dagar. Vissa dåliga dagar kanske bara
några enstaka fåglar noterats, medan andra — under säsongen tyvärr sällsynta
— dagar med ost- eller sydostvind naturligtvis bevakats från strax före
gryning till en stund efter skymning.
Den för sträcket helt avgörande
faktorn, vindriktningen, var som ovan antytts allt annat än fördelaktig.
Under i stort sett hela oktober pendlade vindriktningen runt VSV, eller
så var det kav lugnt vilket är ovanligt. Först framåt skiftet november/december
drog den undergörande ostvinden i, vilket direkt avspeglade sig i ett
härligt sträck.
Resultat
Totalt inräknades ca 309 513
fåglar av 119 arter, en efter rådande vindförhållanden god summa.
Rättelse: I fjolårets rapport, som för övrigt saknar namn, (Breife & Cederroth
1995) uppgavs en felaktig totalsumma av antalet sträckande fåglar vid
Segerstad fyr 1994; rätt summa är (ca) 375 591 individer. Därmed har under
11 av de senaste 13 åren (1988-89 genomfördes inga räkningar) ca 3 214
705 sydsträckande fåglar fått sig en blick någonstans längs Ölands sydöstra
kust. Den tremiljonte fågeln har alltså inräknats under året, vilken det
nu kan ha varit!
Artvisa kommentarer
Lommar och doppingar
Ett av de få rekord som slogs
denna "sydvästvinds-höst" rör smålom. Totalt 2228 ex räknades in, vilket
är mer än dubbelt så många som tidigare gällande maxnotering (1021 ex
1993). Det tidigare årssumme- rekordet slogs dessutom av bästa dagen allena:
den 28:e november passerade nämligen hela 1257 smålommar, tillika ett
Svenskt rekord! Detta får tillskrivas den goda bevakningen i november-december
i samband med ostvindar. Jag tror dock ingalunda att detta var något onormalt
uppträdande, utan snarare ett regelbundet sträck som tidigare inte uppmärksammats.
Tidigare år har jag själv nämligen vid upprepade tillfällen haft goda
sträcksummor av smålom denna årstid, såväl på Öland som vid Kullen i Skåne.
Antalet storlommar, 132, är däremot det näst lägsta som någonsin publicerats.
Detta har sin naturliga förklaring i den nära månadslånga luckan i bevakning
under storlommens sträcktopp i augusti/september.
Efter att de tyngre lommarna
under 1994 helt saknats kom denna senhöst plåster på såren: 3 vitnäbbade
islommar är rekord för räkningarna. Av dessa gick en i full sommardräkt
i oktober medan övriga två kom som "bonus" kring smålomstoppen. Notabelt
är att de gick betydligt närmare land än sina kusiner. Tacknämligt!
Utöver dessa noterades 139 obestämda lommar, dvs 6%, vilket är en extremt
låg andel. Fåglarna går vid Segerstad fyr emellertid närmre än vid andra
Öländska lokaler, stora framsteg har gjorts vad gäller fältbestämning
av lommar och sikten har under de stora sträckdagarna varit tillfredsställande,
varför jag hoppas slippa skämmas för denna summa.
Antalet doppingar var ovanligt lågt.
Svanar och gäss
Bland svanarna noteras ett
rekord, nämligen 108 knölsvanar, något som får tillskrivas den goda bevakningen
mot säsongens slut. Sträck av knölsvan observeras sällan så här långt
söderut.
Prutgässen uppträdde efter fjolårets magra resultat rekordartat: 44 518
ex slår gällande rekord från 1993 (41 444 ex). Detta trots att ingen topp
noterades i september. Lejonparten räknades in under den makalösa prutgåsdagen
den 14:e oktober; läs vidare i Calidris nr. ??? (Amcoff 1996).
35 600 vitkindade gäss kan också nämnas som en god årssumma; extrem jämfört
med 80-talet, men normalhög för senare år (se fig. 1). Att antalet observerade
vitkindade gäss har ökat är givetvis obestridligt. Frågan är däremot om
ökningen är reell (till följd av ett ökat antal fåglar) eller skenbar
till följd av ökade kunskaper hos oss observatörer att förutse en toppdag.
Exempelvis passerade hela 63% av årets vitkindade gäss under toppdagen
14:e oktober och 80% under de fem bästa dagarna sammantaget. Om dessa
5 dagar missats skulle årets summa istället landat på knappa 7 000 individer,
mer i linje med 80-talets mer moderata siffror. Det kan naturligtvis inte
uteslutas att en reell ökning föreligger, något som fortsatt bevakning
under kontinuitet kan ge svar på.
Årssummor av
sträckande vitkindade gäss under sträckräkningarna längs sydöstra Öland
1984-1995:
Simänder
Ett ytterst magert år, tack
vare uteblivna ostvindar och obefintlig bevakning i september.
Dykänder
Brunand är en sällan sedd
art i sträcksammanhang, varför årets 184 ex sånär räckte till en rekordnotering;
1991 inräknades 190 st, men då ingick en ren flock om 99 individer. Arten
är förvånansvärt svårupptäckt då den passerar i bergandsflockar på lite
håll och kanske kan fler ertappas i flockarna framgent. Årets brunänder
noterades i låga antal oktober igenom.
Bergand och vigg passerade i förväntade mängder, liksom ejdern. Av den
senare sågs (ca!) 167 122 ex; en god men fullt normal summa. Bland dessa
sågs en 3K-hane praktejder passera på bra håll den 24:e oktober. Arten
är förvånansvärt fåtalig längs denna kust; gudarna skall veta att det
kollas!
Sjöorrens låga summa hänger samman med septemberbevakningen, då merparten
skall passera. Något märklig ter sig däremot den något låga summan av
alfågel, en art som "borde" setts i större antal denna höst med intensifierad
bevakning i november-december. Vindarna var ju goda mot slutet av räkningarna;
måhända var det inte tillräckligt kallt? Parentetiskt kan nämnas den med
ölandsmått mätt ytterst goda summan av storskrake, hela 160 ex, vilken
möjliggjordes tack vare bevakningen i november-december. 1994 tangerades
ju den "omöjliga" summan 166 ex från Ottenbys klassiska räkningar från
1949; en "Bob Beaman-siffra" för en ölänning, men en avmätt gäspning för
vilken inlandsskådare som helst!
Rovfåglar
Under denna rubrik förtjänar
hela 8 sträckande havsörnar ett omnämnande, liksom den från havet insträckande
unga kungsörn som, liksom många andra arter vid Segerstad, siktade slaviskt
mot fyren och nära nog rammade densamma; endast några meter ifrån sitt
"mål" gjorde örnen en tvär gir och fortsatte sin färd! Som kuriosa kan
nämnas att en identisk scen bevittnades på samma plats under tidigt 80-tal
(Urban Olsson, muntl.).
Även 2 pilgrimsfalkar bokfördes som sträckare.
Trana
På uppdrag av P-O Swanberg
bokfördes sträcket av denna art ytterligt noggrant. Resultatet blev emellertid
magert: endast 470 tranor kunde bokföras som sträckande. Stora tranflockar
drar av och an i trakten och svårigheter att skilja lokal förflyttning
från rent sträck föreligger. De flesta sträckarna sågs under förmiddagarna
komma in från NO, förslagsvis efter att med västvindarna ha drivit ut
över havet någonstans längre norrut.
Vadare
Inga större mängder noterades,
då sommarbevakningen var fragmentarisk. En smalnäbbad simsnäppa och en
obestämd tundrapipare — med största sannolikhet sibirisk tack vare läte
och fotprojektion — förtjänar dock att omnämnas. Den senare kom sträckande,
tog ett varv över fyrträdgården och fortsatte sedan sin färd i hög fart:
en stadig hona pilgrimsfalk hade nämligen sett ut samma sträckrutt!
Labbar
Tja, vad finns att säga? En
enda bredstjärtad labb och 3 vanliga labbar visar att labbarnas uppträdande
är såväl cykliskt som vindberoende. Denna höst var en labbmässig nitlott.
Måsar och trutar
Desto mer spännande var det
under denna rubrik!
Helt nytt för i år var de 4 gulfotade trutar som sträckte, de första sträckarna
någonsin vid en svensk lokal. Samtliga kom sträckande från norr, rastade
några minuter på revet utanför, för att sedan fortsätta färden med ett
nytt trutgäng, varför ingående dräktstudier medgavs. Två av fåglarna uppvisade
karaktärer för formen cachinnans (möjligen barabensis) och var sålunda
av sydostligt ursprung. De benämns här för enkelhets skull "Kaspisk trut",
för att underlätta framtida jämförelser. Klart var att fåglarna inte var
av michahellis- (eller atlantis-) ras. Övriga två bokfördes som "obestämd
gulfotad trut". Utöver dessa sågs ytterligare 9 gulfotade trutar rasta,
att jämföras med endast en anträffad på Öland tidigare.
Överraskning nummer två var de ryska fiskmåsar av rasen heinei — här för
enkelhets skull kallade "taigamåsar", för att underlätta framtida jämförelser
— som sträckte i november-december. Fem ex. inräknades, men flera sågs
i området. Utförligare beskrivning kommer i Vår Fågelvärld och/eller Ornis
Svecica så småningom.
Dvärgmåsen stod även i år för ett "rekord": av fjolårets ofattbara 4523
sträckare syntes inte mycket; endast 6(!) ex. noterades vilket kan bli
ett "svårslaget" bottenrekord! Detta får helt lastas vindarna, liksom
det faktum att ingen tretåig mås syntes. En ung vittrut förgyllde dock
kusten en morgon i början av november. Inte många har haft förmånen att
få se "Borgmästaren" på sträck, men trägen vinner och detta var den femte
under räkningarnas historia.
Att notera: De gulfotade trutarna
är godkända av Raritetskommittén som "Gråtrut av någondera av raserna
michahellis eller cachinnans". Fiskmåsarna är ej granskade av Raritetskommittén
och kommer inte heller att granskas förrän kunskap om bestämning publicerats
. Ovanstående klassificeringar är helt och hållet mina egna spekulationer,
måhända anteciperande, måhända felaktiga.
Tärnor
Några 8 arter på sträck som
i fjol sågs icke, men ett rekord noterades; nämligen 21 småtärnor. Totalsumman
för räkningarna låg fram till 1995 på 51 exemplar, varför årets summa
måste anses mycket god. Förklaringen kan nog sökas i det faktum att lejonparten
passerade under de bevakade dagarna i juli-augusti, en tid då bevakningen
tidigare varit bristfällig. Notera dock den obefintliga septemberbevakningen,
här kanske finns mer att hämta.
Alkor
Bland alkorna finner vi höstens
clou, nämligen den spetsbergsgrissla som den 8:e december kom sträckande
med tre sillgrisslor. Fåglarna landade strax SO om fyren och dök i de
höga vågorna under närmare en timmes tid. Möjligen "hakade de på" ett
gäng tordmular söderut, men flocken sågs hur som helst inte senare.
Detta var det andra ölandsfyndet, det sjätte östersjöfyndet och det 23:e
för landet. Spetsbergsgrisslor häckar i miljontal i nordost, t.ex. på
Novaja Zemlja och Franz Josefs land. Dessa fåglar övervintrar i packisbältet
i Barents hav och västerut till Nordnorge (Cramp m.fl. 1989). Att dessa
fåglar kan förflyga sig söderut till Östersjön kanske t.o.m. är minst
lika sannolikt som att någon förflyger sig till Västkusten. Bl.a. flera
inlandsfynd från Norrland vittnar om detta. Håll ögonen öppna!
Övriga arter
Den låga septemberbevakningen
medförde att fjolårets brutala summa på 70 000 svalor varav 30 000 backsvalor
knappast upprepades; antalet orkade inte ens över hundra och backsvalan
uteblev helt från protokollet.
Bättre bevänt var det med lärkorna: ett rekordartat antal trädlärkor,
82 ex., inräknades.
Totalsummor
för höststräcket vid Segerstad fyr 1995:
Smålom |
2228 |
Storlom |
132 |
Ob. lom |
139 |
Vitnäbbad islom |
3 |
Ob. islom |
1 |
Gråhakedopping |
37 |
Skäggdopping |
44 |
Svarthakedopping |
2 |
Storskarv |
331 |
Häger |
35 |
Knölsvan |
108 |
Sångsvan |
56 |
Mindre sångsvan |
302 |
Sädgås |
49 |
Bläsgås |
659 |
Grågås |
122 |
Kanadagås |
13 |
Vitkindad gås |
35600 |
Prutgås |
44518 |
Gravand |
568 |
Bläsand |
11422 |
Snatterand |
15 |
Kricka |
826 |
Gräsand |
676 |
Stjärtand |
843 |
Skedand |
219 |
Brunand |
184 |
Vigg |
743 |
Bergand |
2436 |
Vigg eller bergand |
45 |
Ejder |
167122 |
Praktejder |
1 |
Alfågel |
7471 |
Sjöorre |
6754 |
Svärta |
533 |
Knipa |
406 |
Salskrake |
4 |
Småskrake |
3650 |
Storskrake |
160 |
Fiskgjuse |
2 |
Havsörn |
8 |
Brun kärrhök |
2 |
Blå kärrhök |
7 |
Duvhök |
3 |
Sparvhök |
75 |
Ormvråk |
56 |
Fjällvråk |
273 |
Kungsörn |
1 |
Tornfalk |
2 |
Pilgrimsfalk |
2 |
Trana |
470 |
Strandskata |
497 |
Skärfläcka |
25 |
Tofsvipa |
3 |
Ljungpipare |
190 |
Ob. sibirisk tundrapipare |
1 |
Kustpipare |
86 |
Större strandpipare |
135 |
Mindre strandpipare |
2 |
Myrspov |
14 |
Småspov |
49 |
Storspov |
134 |
Svartsnäppa |
26 |
Rödbena |
24 |
Gluttsnäppa |
24 |
Skogssnäppa |
|
Grönbena |
48 |
Drillsnäppa |
42 |
Roskarl |
6 |
Smalnäbbad simsnäppa |
1 |
Enkelbeckasin |
19 |
Kustsnäppa |
34 |
Sandlöpare |
1 |
Småsnäppa |
22 |
Skärsnäppa |
2 |
Kärrsnäppa |
2513 |
Spovsnäppa |
16 |
Brushane |
133 |
Bredstjärtad labb |
1 |
Labb |
3 |
Dvärgmås |
6 |
Skrattmås |
2541 |
Fiskmås |
2709 |
Taigamås |
5 |
Gråtrut |
6172 |
Kaspisk trut |
2 |
Ob. Gulfotad trut |
2 |
Silltrut |
24 |
Havstrut |
249 |
Vittrut |
1 |
Svarttärna |
11 |
Skräntärna |
1 |
Fisktärna |
110 |
Silvertärna |
145 |
Fisk eller silvertärna |
12 |
Småtärna |
21 |
Kentsk tärna |
29 |
Tordmule |
57 |
Spetsbergsgrissla |
1 |
Sillgrissla |
45 |
"Sillmule" |
28 |
Tobisgrissla |
42 |
Skogsduva |
1 |
Hornuggla |
1 |
Jorduggla |
1 |
Trädlärka |
82 |
Sånglärka |
464 |
Berglärka |
6 |
Ladusvala |
26 |
Hussvala |
58 |
Gulärla |
20 |
Sädesärla |
2405 |
Stor piplärka |
1 |
Ängspiplärka |
71 |
Rödstrupig piplärka |
2 |
Järnsparv |
1 |
Sävsparv |
3 |
Snösparv |
276 |
Grönsiska |
10 |
Steglits |
25 |
Gråsiska |
3 |
Vinterhämpling |
116 |
Hämpling |
26 |
Stare |
288 |
Råka |
4 |
Kråka |
1 |
Summa |
119 arter
309 513 indiv. |
Litteratur
Breife, B. och Knutsson, T.,
1984. Fågelsträcket vid Segerstad fyr hösten 1983. Calidris 1/1984,
3-20.
Breife, B., 1985. Sjöfågelsträcket vid Triberga läge hösten 1984. Calidris
2/1985, 69-79.
Breife, B., 1986. Sjöfågelsträcket vid Triberga läge hösten 1985. Calidris
2/1986, 55-65.
Breife, B., 1987. Sjöfågelsträcket på sydöstra Öland hösten 1986. Calidris
1/1987, 27-37.
Breife, B., 1988. Sjöfågelsträcket på sydöstra Öland hösten 1987. Calidris
2/1988, 75-83.
Breife, B., 1990. Simultana räkningar av sträckande sjöfåglar vid Ölands
och Gotlands kuster. Calidris 4/1990, 167-172.
Breife, B., 1991. Noteringar från sjöfågelsträcket hösten 1990. Calidris
2/1991, 71-73.
Breife, B., 1992. Noteringar från sjöfågelsträcket hösten 1991. Calidris
2/1992, 68-70.
Breife, B., 1993. Noteringar från sjöfågelsträcket hösten 1992. Calidris
1/1993, 22-25.
Breife, B., 1994. Sjöfågelsträcket hösten 1993 — en rad magnifika upplevelser.
Calidris 1/1994, 6-11.
Breife, B. och Cederroth, C, 1995. (Titellöst!) Calidris 2/1995, 42-46.
Cederroth, C, 1996. Sällsynta fåglar i Sverige 1995 -- rapport från
SOF:s raritetskommitté. Fågelåret 19945 Vår Fågelvärld Supplement nr 22,
1996.
Cramp m.fl. 1989. Birds of The Western Palearctic vol. LENNART? alkdelen???
|